TORBJÖRN KLOCKARES GATA 21 FÖRE & EFTER

FÖRE:

EFTER:

Torbjörn Klockares gata 21, 63 kvm 2 rok
Mäklare: Pär Svensson
Styling: @Homebyrebfre

Jag vet ju att ni älskar när jag delar med mig av före och efter bilder på lägenheter jag stylar. Här är ett utav mina senaste objekt. Lägenheten innan var ganska opersonlig, tråkig och den behövde en kvinnlig touch som mäklaren sa. Vilket jag verkligen håller med om. Här har ni alltså resultatet, mitt syfte med denna styling var att få lägenheten mer modern, personlig, inbjudande och få lägenheten att upplevas ljusare och fräschare. Jag tycker det är så häftigt vad inredning kan göra för ett rum, dom roligaste uppdragen tycker jag ändå är när man får ”trolla” lite med kundernas egna möbler. Vilket både är svårare och kan ta längre tid. Men det är en större utmaning och det gillar jag. Det blir mer kreativt och roligt hur man kan få ett annat resultat med många samma möbler. Vad tycker ni om resultatet?

FREDAGSMYS

Efter en ganska jobbig och rörig vecka så kände jag bara att jag var tvungen att ha en lugn fredagkväll för mig själv med pasta, idol och smågodis. Innan jag gick hem och lagade carbonara så svängde jag förbi Hemmakväll och köpte lite godis eller blev ganska mycket haha. Hittade dessutom mina smash som jag letat efter ett tag. Smakade dom hemma hos pappa sist, då Shari hade köpt hem dom. Jäklar så goda, lägg dom i kylen. Så dom är kalla, salt och sött. Det finns ju ingen drömmigare kombo.

Ikväll har jag bara tittat på Idol, bloggat, myst och nu tittar jag på två avsnitt av Bachelor, har inte alls haft tid eller ro för TVn denna veckan. Ett av mina favvis-program ju. Ska bli så skönt med en lugn helg utan planer, vakna upp och ta dagen som den kommer. Har bara pratat lite löst med om att träffa Pappa då han är i Stockholm och sen eventuellt att träffa Emma. Hoppas det är fint väder, jag är lite sugen på att gå ut och gå på Djurgårn. Hoppas ni har en mysig kväll hörrni 🙂

HAPPY FRIDAY

Jacka – H&M 

Jeans – Dr Denim 

Alltså för det första, WOW för er support efter mitt inlägg. Alla meddelanden, kommentarer, mail, sms <3 Ni är verkligen helt fantastiska. Det känns så skönt att ha berättat, att bara få ur allt med burit på så länge. Jag har ju nämn lite här på bloggen innan men har inte berättat så personligt om det. Men det känns bra, det känns bra i hjärtat. Tack tack tack för all fin kärlek ni ger mig! Det betyder så oerhört mycket ska ni veta. Varenda lilla kommentar betyder så himla himla mycket och berör mig. Jag tycker det är så jävla mäktigt vad dessa kvinnor har skapat med tagen #metoo, det är hemskt, vidrigt och förbannat jobbigt att läsa om alla hemskheter att tjejer utsatts för. Egentligen önskar jag att inte ens denna tag skulle behöva finnas, för ingen ska behöva vara med om det jag och många tjejer varit med om. Samtidigt som jag blir så glad att denna hashtag sprids och delas. För det är så mycket kärlek och att vi bryter tystnaden ordentligt.  Mäktigt känner jag, nu ska detta få ett stopp och jag hoppas att vi en dag slipper vara rädda.

Jag ville bara sända er massor kärlek och önska er en härlig fredag <3

MINA TVÅ ÖVERFALL #metoo

När jag hör steg bakom mig så blir jag livrädd, när jag går ensam i mörkret är jag livrädd, när jag är ute och dansar är jag rädd, när jag ska åka tunnelbana är jag rädd, när jag ska åka taxi är jag rädd och när jag ska åka hem sent på kvällarna är jag livrädd. Jag tror många kvinnor känner igen sig i detta. Att hela tiden vara rädd, rädd att någon ska ta på en, rädd att någon ska ta makten över ens egna kropp.

Jag har alltid varit ganska tuff av mig, det fanns inte mycket som gjorde mig rädd. Jag kunde gå hem ensam på nätterna, t.om så tuff med mycket att pappa alltid sa när jag var mindre att jag skulle bli polis när jag blir stor. Känslan och rädslan av att det skulle kunna hända något fanns inte riktigt där som nu.

Tills jag blev överfallen två gånger, den första gången var i Turkiet. Jag och mina bästa vänner var ute och festade och vi var på en klubb, dansade och hade kul. Ett utav ställena hade skumparty vilket vi då tyckte var ganska fett men idag får jag rysningar jag bara ser skum. Där står jag och dansar, har kommit ifrån mina vänner. Jag märker hur en kille kommer närmare och närmare, han trycker sig mot mig, håller fast mig och stoppar ner hans hand innanför mina trosor, den paniken och den känslan är så vidrig att jag bara gråter av att skriva dessa rader, han står bakom och fortsätter medans jag skriker och försöker komma loss, ju mer jag skriker ju mer skrattar han, han skrattar i mitt öra nära och med ett sånt där hånfullt och äckligt skratt. Skummet är ivägen, musiken spelas högt. Ingen ser mig och ingen hör mig. Vilket han uttnyttjade.

Efter ha kämpat mot hans starka grepp så kommer jag äntligen loss från honom & mina vänner hittar mig igen panikslagen, gråtfärdig, blöt av allt skum och stel som pinne efter vad som precis hänt. Att är ganska svart därefter. Det jag kommer ihåg är att jag står i duschen på vårt hotellrum i Turkiet och mina vänner försöker tvätta mig ren, men jag känner mig aldrig ren ovsett hur mycket vattnet spolas. Jag kände sådan skam, kände mig äcklig och smutsig. Jag har fullständig panik och förstår inte vad som hänt. Mina vänner håller om mig och försöker lugna mig. Jag kommer ihåg hur jag själv tog på mig händelsen. Trots att idag några år senare förstår jag det absolut inte var mitt fel. Men det kändes så då och jag drömmer fortfarande ibland mardrömmar om hans skratt, hans vidriga skratt och att han njöt medans jag var fullkomligt livrädd.

Andra gången det hände så var jag & en vän påväg hem från krogen. Vi båda följde varandra så ingen skulle behöva gå själv hem. Det älskar jag oss tjejer för, att vi är måna om varandra och alltid ser till att ingen går ensam. Vi gick snabbt och tittade bak ofta, men allt verkade lugnt. Precis när vi vinkat hejdå och jag kommer innanför min port så känner jag YES, jag klarade mig denna kväll, det är lugnt, jag är snart hemma och jag blev inte våldtagen eller antastad ikväll. Men precis innan jag ska öppna dörren till vårt trapphus så ropar en man vid den stora grinden, ”Hallå, jag har glömt nyckeln, skulle du kunna komma och öppna?” För jag bor här” Jag var rätt nyinflyttad då och man känner ju inte igen alla som bor i sitt trapphus direkt. Så jag tänkte stackarn, klart jag kommer och öppnar åt honom. Vet ju hur själv hur ofta jag glömmer saker och framöfrallt nycklar, så jag trippar bort i mina klackar mot mannen och öppnar. Det skulle jag inte gjort. Mannen går fort efter mig, jag börjar få lite smått panik, han kommer närmar och närmar, han tar tag i mig bakifrån och trycker upp mig mot väggen och säger ” kyss mig, ta på mig” jag har sån fruktansvärd panik och jag vet att jag bara säger att jag vill inte, han håller fast mig och börjar ta på mig och hotar mig med något, här är det också ganska svart. Efter ett tag så lyckas jag slita mig loss men kommer ihåg att jag fick kämpa länge för att komma loss, jag bodde två trappor upp och sprang det fortaste jag någonsin har sprungit,jag visste inte om han var bakom big, jag vågade inte ens kolla bak för att var rädd att tappa fart. Men jag kommer upp till lyan och försöker sätta i nyckeln, men är så stressad och hjärtat slår så jävla fort och adrenalinet bara pumpar. Henke vaknar och tror att det är inbrott för att jag var så våldsam med nyckeln, jag kommer in och jag kommer in ensam. Henke försöker få ur mig några ord och försöker förstå vad som precis hänt. Men inget kommer ur mig, jag bara gråter och här efter är det mesta svart. Senare under natten kommer jag ihåg att det sitter poliser i mitt vardagsrum och dagen efter var jag med i tidningen under rubriken ” Kvinna, överfallen i sin egna port”

Det var då allt förstördes som jag försökt bygga upp efter händelsen i Turkiet. Att detta dessutom händer på min innergård, innanför min port till mitt hem. Då rasade allt. Jag kommer ihåg allt som det vore igår samtidigt som allt känns svart och luddigt. Att jag inte ens kunde få känna trygghet när porten/gallret stängdes där jag bor.

Detta är ett par år sedan men dessa händelser sitter djupt i mig och tårarna rinner nedanför mina kinder när jag skriver detta. Dels för det jag varit med om, rädslan jag bär med mig nästan varje dag. Rädslan över att det ska behöva vara såhär, att vi kvinnor ska vara rädda och ses som vandrande objekt. Det är inte okej, ingen ska behöva vara med om detta. Jag är tacksam och glad att jag slet mig loss båda gångarna men tanken av att det skulle kunna gå ännu längre eller tanken av det blir en tredje gång och att den gången kanske det skulle kunna bli ännu värre. Den paniken kan jag inte ens sätta ord på.

Jag hatar att dom två männen förstört mitt liv, att dom förstört mitt inre. Jag hatar att varje gång jag sätter mig i en taxi så sätter jag mig alltid längst bak, trots att det är dagtid. För jag är rädd, rädd att bli antastad. Så fort jag går hem och en man går bakom mig så får jag panik. Jag hatar att vara så misstänksam mot alla och jag hatar att behöva känna mig fördomsfull för att jag är rädd. Att kvinnor ska behöva känna såhär är sjukt. Detta måste få ett stopp. Jag tycker detta är så fruktansvärt hemskt och önskar att vi kvinnor en dag inte behöver vara rädda. Våra kroppar är våra kroppar. MIN KROPP ÄR MIN!

MINA DAGAR I BILDER

Min favvojacka,  gillar den så himla mycket <3 Känns gosssig nu när det börjar bli lite kyligare.

 

En dejt med Emma på Maholo hade jag inte tackat nej till. Åh blir sugen på att dra dit snart, deras acai var verkligen sjuk. Shit så god!

Stockholm älskade Stockholm, ett utav de bättre grejerna med denna stad är alla fantastiska byggnader. Blir glad av att bara titta på dom. Så fina och byggnader ger mig så mycket inspiration. Älskar fina hus, gamla dörrar och charmiga detaljer. Hur fint är inte detta? Från Valhallavägen

Att resa är ju faktiskt det allra bästa jag vet, det är verkligen min favoritsyssla. Jag ska faktiskt redan ut och resa nästa vecka, men mer om det lite senare. Jag är sugen på att boka en längre resa, vill så gärna boka en längre vinter-resa. Inte nu innan året är slut men till Februari. Älskar att åka då och behöver verkligen komma iväg då. Det passar så bra då alltid efter tunga månader i Sverige 😉

DEN HÄR PIZZAN, alltså det vattnar i munnen bara jag ser bilden. PÅ riktigt, så god haha. Den är liksom fräsch var att vara en pizza. NOM NOM

Detaljer från Skeppargatan 21, så roligt att jag kommit igång med Hometstylingen ordentligt nu. Älskar att inreda, piffa och styla. Känns som jag äntligen har hittat rätt!

Gillar den här bilden, den är tagen på en utav mina läsare Erica. Hon har följt mig i ungefär ett år sa hon, så ganska ny. Hon kontaktade mig och ville hjälpa mig att fota, här sitter vi och tar en fika på ett mysigt fik i Sumpan. Båda dricker te, för ingen utav oss gillar kaffe. Dessutom har vi båda samma efternamn. Under fikan så kände vi att hade ett gäng gemensamma nämnare. SÅ roligt och jag önskar jag skulle kunna ta en fika med er alla. Älskar att komma i mer kontakt med er, se vilka ni är, hur ni mår och vilka ni är. Det är ju tack vare er som allt jag gör är möjligt. Ni är underbara <3